Hej nya terminen

 
Timmarna räknas ner till första skoldagen. Det har hänt mycket det här jullovet. Det känns udda nu med det nya året för det var jag som inte orkade skriva några löften eller fundera på vad jag skulle jobba på till det nya året, men nu känner jag mig plötsligt lite som en ny person, alltså egentligen inte ny utan bara mig själv fast mindre rädd.
Alltså, för jag är typ världens största räddhare och jag har panik inom mig hela tiden inför allt, och lever ständigt i plågsamma minnen och en potentiellt hotfull framtid istället för att släppa allt och bara se nuet och acceptera det som det är. Har det hänt er nån gång, att ni har suttit nånstans och gjort något, förslagsvis tillsammans med vänner eller familj och helt plötsligt finns inget annat än det som händer just nu, och det känns så otroligt gött och man inser att man egentligen mår hur bra som helst och har världens bästa liv. Man trivs så otroligt bra i situationen även fast den inte består av något mer avancerat än att man sitter och småpratar över middagen.. Det känns typ annorlunda i hela kroppen, som om en TV stängs av och man istället omsluts av ett varmt luftbad och enhörningar börjar flyga runt en och spela harpa.. eller nåt.
Och om bara min hjärna kunde sluta ha ADHD och rusa iväg till andra platser och tider än de jag befinner mig på, så skulle jag kunna känna såhär hela tiden, och typ 95% av min stress skulle försvinna!!
Tänk på det. Börjar ju nästan låta som ett nyårslöfte ;D Stäng av hjärnan.
 
Alltså de senaste dagarna har jag bara flytit runt och litat på att mitt liv kommer ordna sig som det ska och att Gud vet precis vad som måste göras, medan jag egentligen inte vet någonting och istället måste lita på Honom. Man måste bara göra det bästa av allt som händer och inte ta det på för stort allvar, istället för att motsätta sig varje ny incident och kämpa mot den. Livet ska inte vara ett krig utan det är meningen att man ska vara glad, och allt dåligt som händer verkar i slutändan leda till något ännu bättre.
Sen måste man se det allting från ett större perspektiv.. med tanke på att jag kanske blir 80 år gammal, hur stor påverkan kommer den här lilla grejen ha på mitt liv? Antagligen ingen (i de flesta fall, för världens minsta sak känns ofta så otroligt stor för mig, tills några dagar har gått och jag har kommit över det). Och med tanke på alla människor som finns i världen.. So what om man råkar ut för någon liten materiell förlust, vi tillhör den rikaste (på världsliga saker), mest spoilade minoriteten på jorden, det finns folk som bokstavligen har ingenting men som är lika glada ändå.
 
Så, ja. Vad hände. Det jag egentligen skulle skriva var att imorgon börjar jag sista terminen på gymnasiet och det känns bra och jag hoppas att ni alla har haft ett lika bra jullov som jag :) Godnatt!
 

Kommentarer
Postat av: Lovisa

very wise, much wow (srsly though, det var väldigt fint skrivet)

2014-01-08 @ 21:58:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback