Minigolf och äntligen sommar

Idag hade jag egentligen inga lektioner, men åkte ändå till skolan för att betala för min skoldator. Usch vad jag har stressat kring det, har typ legat vaken långa kvällar och oroat mig fram och tillbaka, och vaknat på nätterna med hjärtklappning (ja, ni kan ju då försöka föreställa er hur det är för mig att fatta beslut som faktiskt är livsavgörande, det är inte ens nästan okej). Men nu känns det rätt ok tror jag.
Jag och Farah åt lunch. När vi spenderade 3 månader i Sydostasien för 7-8 år sen led jag då och då över några citrondoftande ljus som skulle hålla myggorna borta, och myggplåster som luktade likadant. Alltså inte färsk citron, utan plastig, kemikalisk citrondoft. Exakt så smakade maten idag! Haha, Kulinarium är en bra restaurang men ibland undrar man vad de tänker!
 
Tog en promenad i solen, och sen efter middagen gick min familj rent spontant och körde minigolf. Haha jag vet inte ens, jag har kört det typ 5 gånger i mitt liv och typ alltid varit bäst, fast den här gången var min mamma bättre. Fast hon är å andra sidan världens sportfåne och tävlingsnörd, jag bryr mig typ mest om den sociala delen av såna aktiviteter, vilket tenderar att göra eventuella lagkamrater lite irriterade på min laid back-inställning hehe..
 
 
För övrigt är det sista veckan i skolan från och med imorgon, och allt som har med studenten att göra känns meningslöst, tänker inte ens köpa en ny klänning eller så, och största anledningen till att jag är glad att ta studenten är att jag har ett jobb att gå till efter den. Annars skulle jag sitta pengalös hemma, drunknande i min ångest. Ryser vid tanken. Jag behöver fylla dagarna med rutiner och måsten för att trycka bort smärtan, fast då sätter den sig iofs i kroppen istället, vilket är anledningen till att jag bokstavligen alltid har ont, är på högspänning och inte har fungerande matsmältning osv osv.
Men det gör mig sjukt mycket starkare samtidigt som det visar mig min plats i livet och hindrar mig från att bli arrogant. Får mig att inse hur liten och stor jag är på samma gång. Allt har en mening.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback