7 juli

Jag har inte skrivit nåt på jättelänge! Fick just en våg av illamående genom hela kroppen då jag fick en flashback från gymnasietiden och hur underbart det var (lite kämpigt på samma gång, men sammanslaget var det hur bra som helst). Nästan varje dag ägde, jag var alltid taggad på att åka till skolan. Det var mysigt att sitta med vännerna och plugga och äta choklad. Det var underbart att träna på Iksu på kvällarna. Det var otroligt kul de första veckorna då man lärde känna alla i sina klasser. Mitt liv har nog aldrig förändrats så mycket förut som under de senaste tre åren, när jag tänker på allt som har hänt, och att det egentligen mest har skett på grund av att jag har ändrat på mig själv och mitt sätt att tänka, så inser jag hur obegränsad man egentligen är. Det är fortfarande svårt, och jag har förstått att jag troligen alltid kommer att behöva leva med svår ångest men jag har lärt mig att välja och framhäva glädjen i mitt liv och att vara optimist. Och viktigast av allt har jag lärt mig att jag inte är ensam.
Nej, det går inte ens att beskriva, och det här är första gången jag känner saknad till gymnasiet, fast inte på ett sätt så att jag vill göra om det eller gå tillbaka i tiden, utan det är liksom en såndär smärtande glädje att jag fick vara med om allt jag var med om, lära känna de människor jag lärde känna, ha det livet jag hade, och det känns en liten aning jobbigt att det är över men också spännande att gå vidare, men på samma gång totalt skrämmande och hemskt. Komplicerat.
 
Sen jag skrev sist har jag mest jobbat och jag vet inte ens vad jag ska säga, mitt jobb är lite slitsamt men det är så värt det, och jag pratar inte om pengar haha (fastän jag tjänar typ bättre än jag hade förväntat mig hahaha) utan om de otroligt härliga människor jag får arbeta med och den sköna stämningen. Jag känner redan ångest inför den dagen då jag slutar jobba där på samma sätt som jag kände skräck redan i ettan inför att gymnasiet en dag skulle ta slut. Mitt problem är på något sätt att jag blir så kär i hur mitt liv är just nu, och blir bekväm och vill att tiden ska stanna men den går utan att kunna stoppas, och den går fruktansvärt snabbt.

Lovisa och Åsa bor kattvakt hos Vilhelmsons, vilket betyder att jag har hängt där en massa med dem och Louise, plus Helena som kom hem från Skåne idag :) Det har varit hur mysigt som helst, vi har badat, solat, bakat, snackat långt in på natten och varit i stan och kollat på Electric Banana Band! ;) Det har ägt! Idag körde jag dessutom sommarens första löpning, ska nämligen börja springa så att jag får tillbaka mina muskler. Min rumpa har blivit platt av all lathet och det gör mig ledsen.
 
 
Har solat två gånger nu och blivit lite mörkare, nu har jag typ perfekt färg :D
Min första natt på McDonken, tänkte att det skulle vara lugnt och nice men icke, det var den natten på det var Wheels nämligen haha! Så mitt första nattpass blev rätt så minnesvärt, har hört lite fler intressanta historier från kassan och driven efter det också xD

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback